Hantering av bakgrundshalter i lerjordar – en studie av arsenik, kobolt och nickel

Metallhalter i lerjordar kan ha stor betydelse i exploaterings- och infrastrukturprojekt. Dessa jordar har ofta naturligt högre halter av vissa metaller än mer grovkorniga jordar, vilket kan leda till att de hanteras som om de är förorenade och i onödan schaktas ur och transporteras till deponi. En särskild typ av lerjord – sulfidlera, har försurande egenskaper vilket vid felaktig hantering kan leda till urlakning av metaller. Ett SGF projekt har undersökt bakgrundshalter av arsenik, kobolt och nickel i lerjordar och deras potentiella risker för människors hälsa och miljön samt metoder för identifiering av sulfidleror. Studien visar att Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark inte är tillämpbara på naturliga halter av arsenik, kobolt och nickel i lerjordar. Detta eftersom lakbarheten och biotillgängligheten, och därmed även risken, är lägre än vad som antas för förorenad jord i Naturvårdsverkets modell. Sulfidleror kan identifieras med samtliga testade metoder (inkubation, snabbtest, NAGpH), men snabbtest och NAGpH går fortare att utföra, vilket kan vara en fördel vid exempelvis entreprenader.

Fullständig rapport ”Hantering av bakgrundshalter i lerjordar”, 1:2025 SGF Notat.